I-landsproblem
När målaren var här var vi kaxiga och bad honom riva ner kaklet och spackla för att vi skulle sätta upp en glasskiva. Nu visar det sig att det kostar en halv förmögenhet (eller lika mycket som en väska från Celine) när man har gasspis. Dom mumlar något om härdat glas, 4 veckors väntetid och redan då tänker jag att jag kan leva med spackel. Det kan inte P. Han vill helt plötsligt ha kakel. Problemet är att vi inte bör åka och titta på kakel. Jag blir på så jävla dåligt humör. För att inte tala om hungrig. I måndags sa P att jag skulle få ta alla pengar till möbler och välja alldeles själv. Då blev jag överlycklig. Dagen efter hade han ångrat sig och sa: "Jag tror inte att jag kan släppa iväg dig med dom pengarna. DU skulle ju kunna komma hem med en liten designsak istället för matta, soffbord och stolar". Han känner mig för väl. Detta måste åtgärdas.
