Odlingen


Spontanshoppade tomatfrön häromveckan.
Inte för att jag nånsin varit människan med gröna fingrar.
Men hör och häpna. Efter bara tre dagar kunde man redan skönja små gröna strån.
Det är likadant som med folk som går och blir på tjocken.
Man är liksom rädd att ropa hej före man hoppat över diket.
Men nu är det minsann dags att ta bladet från munnet och visa upp de små liven!
Mamma kan vara stolt över mig nu.




/Lind


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0